Det var ett tag sen jag spenderade lite tid för hemsidan nu. Men det finns anledningar för det. De senaste veckorna har det rests hit och dit. Till och från Uppsala, tävlingar mm. Samtidigt har jag slutspurten på min utbildning också. Håller på för fullt med det sista på mitt kandidatarbete och känner att det tagit mycket tid på slutet för att jag ska hinna uppdatera mig. Men har lite tid nu där jag tänkte berätta vad som hänt de senaste 3 veckorna.

Senast jag skrev var jag på väg till Luleå för finalen av Silva League. De enda deltävlingarna som jag genomförde den här säsongen ska tilläggas. En fantastisk helg med en av de finaste terränger jag sprungit i. Medeldistansen var nog den svåraste jag någonsin sprungit. Sluttningar som var svårlästa och diffusa, vilket resulterade i några bommar för mig. Men jag var inte ensam.  Det var nästan det ända som det snackades om efter tävlingen. Jag kände mig rätt så pigg den dagen, men med de bommar jag gjorde ledde till att jag gav upp lite. Vilket visade sig kosta mycket placeringsmässigt. Men lyckades samla på mig 12 poäng med min 29:e plats.

Dagen efter var det jaktstart och långdistans. Poängen som jag fick gjorde att jag gick ut 12 sekunder före vågstarten. De lyckades som väntat komma ikapp ganska snabbt. Gjorde enligt mig en riktigt bra långdistans. Jag tyckte jag kunde mata på i ett bra tempo i stort sett hela loppet där jag anpassade farten med terrängen. De sista 3 av 13 kilometrarna blev jag dock trött och seg och fick släppa min grupp som jag sprang med. Men jag är riktigt nöjd med genomförandet och fick en slutplacering på 30:e plats.

Tisdagen efter tävlingarna spenderade jag nästan hela dagen med att städa ut lägenheten. Fick hjälp av mamma och syrran vilket gjorde det hela mycket effektivt. Godkänd i besiktningen betyder nu att jag är helt fri från bostadsproblemen. Nu kommer jag inte bo i Uppsala något mer. Känns bra och ännu bättre att jag får flytta hem till Ockelbo.

Torsdagen till söndagen samma vecka spenderade jag uppe i Hälsingland. Två tävlingsdagar och två arrangörsdagar till våra egna tävlingar där jag tillsammans med Andreas var banläggare. Det började med en långdistans på torsdagen. Jag fick till ännu en bra känsla i min långdistanslöpning. Det hela slutade med en 2:a plats, vilket jag är riktigt nöjd med. Det var ändå några meriterade löpare bakom mig.

På fredagen sprang jag en medeldistans i ösregn. Härligt och besvärande på samma gång. Härligt för att det är en speciell känsla att få springa i sådana förhållanden. Besvärande för att allting blir väldigt halt. Det var detta som gjorde att jag inte riktigt vågade stå på i de bergssluttningar vi fick springa i. Jag tar det hellre det lite ”safe” istället för att ramla och få en långvarig skada. Speciellt när jag gjorde en kraftig bom på en av kontrollerna. Kände på mig att det inte skulle räcka då för en framskjuten placering. Det gjorde det inte heller, men det var roligare att se min klubbkompis Göran krossa allt motstånd och tog hem en överlägsen seger.

Lördag och söndag hade jag fullt upp med klubbens egna arrangemang. Jag var närvarande som banläggare och då har jag även ansvar att enheterna kommer ut och in från skogen. Det krävdes lite jobb, men allt gick bra och banorna fick väldigt bra betyg av löparna. I alla fall vad jag fick höra. Samtidigt under helgen fick jag och Göran ta emot ett stipendium på 15000 kr vardera. Motiveringen löd såhär:

”Göran och Fredrik satsar seriöst på sin sport orientering. De tränar hårt och målmedvetet och satsar på att ta en plats i landslaget. Båda har erövrat SM-medaljer som juniorer. Förutom sin aktiva karriär har de ett starkt engagemang för sin klubb, Rehns BK och tar ett stort ansvar för klubbarbetet.”

Jag och Göran tar emot stipendium och blommor

Jag och Göran tar emot stipendium och blommor

 

Efter den veckan var det egentligen bara jobb med kandidatarbetet fram till fredagen, då Ösa-träffen började. En helg som jag hoppades kunna göra riktigt bra prestationer och framför allt när jag kände att formen började komma med tanke på tävlingarna jag sprang veckan innan. Men den här sammanfattningen blir kort. För det var verkligen inte min helg. Två medel och en långdistans. På samtliga tävlingar hade jag noll med energi. Väldigt tråkigt när det var så rolig terräng. Osäker på anledningen, men jag har min teori.

Nu är jag hemma i Ockelbo och ska vara här fram till fredagen. För då bär det av mot Finland för årets upplaga av Jukola. Ser fram emot det och hoppas att formen kan finnas där då. Jag ska springa sträcka 6 av 7. 10,5 km i, vad jag hört, svår och tuff terräng. Kommer ett inlägg om det efter helgen.

De senaste veckorna har det inte hänt så mycket. Jag har egentligen bara tränat på som vanligt och fått två bra träningsveckor efter 10-mila. Samtidigt håller jag på med mitt examensarbete i skolan. Men nu händer det lite grejer igen. Nu kommande helg är det dags för Silva League avslutning. Det kommer bli en lång resa, för tävlingarna är i Luleå. Men den här gången tänker jag åka långt för dessa tävlingar eftersom jag ser fram emot dom jämfört med de tävlingar jag skippade som var i Skåne. Efter att ha kollat lite gamla kartor, ser det ut som att terrängen kommer bli grym. Kuperat kommer det också att bli. Detta kommer bli min största utmaning i helgen. Jag har inte tränat tillräckligt i just kupering för att jag ska vara förberedd. Men samtidigt har jag ingenting i sammandraget att göra eftersom jag inte har sprungit så många deltävlingar. Min plan är bara att göra en grym medeldistans på lördag och sen göra allt jag kan för att ligga med i ett högt tempo i jaktstarten på söndag.

I helgen gick årets 10-mila i Eksjö. En stafett som jag alltid gillat sedan jag sprang den för första gången. Det här var mitt fjärde 10-mila för Rehns BK. I år fick jag springa andra sträckan som gick i dagsljus. Innan jag skulle sticka ut intalade jag mig själv att göra mitt eget race och att alltid ha koll på var jag var och var jag skulle någonstans. I det stora hela är jag nöjd över min insats, men! Det finns små ögonblick under loppet som jag går emot detta och som ledde till att det blev några misstag.

Första misstaget hände strax efter första TV-kontrollen. Jag ligger längst bak i ett löpartåg och släpper kartkontakten för några sekunder. När jag väl ska fortsätta med kartläsningen är jag osäker i vilken riktning jag haft och ser kontroll 134. Springer dit för jag hade ingen koll på vad för kontrollpunkt jag skulle ha. Väl framme ser jag att det är fel och kollar noga på kartan. Inser var jag är och tar rätt kontroll som var 163. Ett misstag som kostade 20 sekunder.

Misstag 1

Nästa misstag kom precis efter andra TV-kontrollen. Jag ska till kontroll 173 och har full kontroll ute på hygget. När jag väl korsar stigen har jag ingen plan alls och springer ut i ett grönområde utan någon som helst kompassriktning. Väl där inne börjar jag inse vad jag gjort och får smått panik, för jag vet inte var jag är. Tar kompassen och springer i en ungefärlig riktning mot min kontroll. Kommer till kontroll 142  och får ännu lite mer panik. Men fortsätter i samma riktning och tillslut kommer jag till en sänka som jag läser in mig på och kan ta kontroll 173. Uppskattningsvis tappade jag nästan upp emot 50 sekunder på det.

Misstag 2

 

Sista missen är inte så stor tror jag men vägvalet blev lite väl långt. Precis efter senaste missen ville jag bara försöka ta ikapp så mycket som möjligt av det jag tappat och rusar ner för kontrollen och inser att jag sprungit hela vägen ner från berget. Ett vägval där jag följt höjdkurvan mer hade kanske gått snabbare. Men det är svårt att säga när jag inte kunnat se sträcktider än.

Misstag 3

Hela laget gör en godkänd insats med tanke på föregående års laguppsättning. Vi slutade 33. Men vi siktar mycket högre än så. Det var löpare i laget som gjorde mer misstag än mig och om sånt sker finns det ingen chans till att komma högt upp. Detta innebär bara mer fysisk och teknisk träning till nästa år.

Men vi har fortfarande en chans till i år att kunna springa bra på en stor stafett. Jukola som går i Finland arrangeras 14 juni och då är det sju löpare i laget. Då är jag redo med bättre form och jag ska vara mer skärpt under banan.

Folk står spänt och kollar på hur det går för tätlagen ute i skogen på sista sträckan

Folk står spänt och kollar på hur det går för tätlagen ute i skogen på sista sträckan

Jerker kommer in på sträcka nio för växling

Jerker kommer in på sträcka nio för växling

Andreas kommer i mål och tar in laget som 33 på sista sträckan

Andreas kommer i mål och tar in laget som 33 på sista sträckan

En video från årets 10-mila som Skogssport har gjort. Mellan 31 och 36 sekunder in i filmen syns jag i växlingsfållan 2 gånger. Jag står i en orange tröja så blir det enklare för er att se mig.

 

 

 

Imorgon gäller det! Årets första riktiga mål med säsongen. 10-mila! Denna mäktiga och magiska stafett enligt mig. 10 sträckor som startar på kvällen och avslutas på morgonen. De bästa lagen och de bästa orienterarna i världen tävlar om vilken klubb som verkligen är bäst, när det gäller elitlöpare. I år går det historiskt sett för första gången i Småland och mer exakt i Eksjö. Det är även för första gången som starten går i dagsljus. Starten går nämligen kl 19.30 jämfört med förra årets start 22.15. Det börjar med två dagsträckor innan mörkret faller in och pannlamporna får lysa upp skogen. Jag tycker att det blir intressant med det nya konceptet, dock lite tråkigt att den klassiska starten försvinner då flera hundra pannlampor lyser upp mörkret och sticker iväg samtidigt.

Jag skulle gärna velat vara trygg med att ha formen inför årets 10-mila, men det kan jag inte riktigt vara. Men som det gick senaste helgen så känns det ändå mycket bättre än vad det kunde ha gjort och jag vet att formen är på uppåtgående i alla fall. Eftersom jag ändå inte visat mig tillräckligt stark tidigare tävlingar över 9 km har jag blivit tilldelad andra sträckan. Den mäter 8,6 km och som jag nämnt tidigare går den i dagsljus. Jag är väldigt nöjd att jag blivit tilldelad den sträckan. För då känner jag längden är tillräcklig för att jag ska kunna springa med andra löpare och plåga mig igenom. Dagsljuset gör det bara bättre för mig. Jag är riktigt taggad!

Hela laget ser ut såhär:

Sträcka Löpare Längd (km) Gaffling Ljusförhållanden
1. Justas Misiunas 8,6 Ja Dag
2. Fredrik Ingelsson 8,6 Ja Dag/Skymning
3. Raivo Kivlenkis 13 Nej Skymning/Natt
4. Jacek Morawski 11,6 Ja Natt
5. Göran Winblad 11,6 Ja Natt
6. Jesper Lysell 17,1 Nej Natt
7. Olov Ericon 8,7 Ja Natt
8. Jonas Vytautas Gvildys 12,9 Ja Natt
9. Jerker Lysell 15,6 Ja Gryning/Dag
10. Andreas Calleberg 8,5 Ja Dag

(Ljusförhållanden är beräknat utifrån tätlagen under stafetten)

Som sagt är jag riktigt taggad för stafetten. 10-mila är för mig en tävling som hjälper mig i min träning. För en dröm som jag verkligen vill uppnå, förutom att vinna stafetten, är att vara först in på en sträcka. Det är något som jag hoppas att jag får möjligheten till någon gång. Den tanken är en riktig ”träningsmorot”.

Förutsättningarna för att lyckas bra i stafetten har varit bättre tidigare år, eftersom vi förlorat några löpare. Men jag tror hårt på mina lagkamrater och om alla gör topprestationer kan det bli riktigt bra ändå i slutänden.

För er som vill följa tävlingen live går det att göra här. Eftersom arrangörerna vill att livefunktionen ska fungera optimalt krävs det stora resurser vilket betyder att det kostar en slant att följa stafetterna.. Men om ni har dagen ledigt imorgon så är det bara att betala så kan ni se ungdoms- dam- och herrstafetten. Med andra ord en händelserik dag!

I lördags sprang jag en medeldistanstävling i Uppsala. 5 km i en ganska så flack terräng. Jag såg fram emot att tävla och ville verkligen försöka att få till ett topplopp. Det var riktigt bra uppslutning av löpare i H21 Elit-klassen och även bra sådana också. Det skulle verkligen inte bli lätt att få en bra placering. Kroppen kändes bra under uppvärmningen, benhinnorna kändes knappt något alls och jag blev lite extra taggad av det. Jag startade i ett rätt så hårt tempo för att sedan bara försöka hålla det så länge som möjligt. Som tidigare helger svarade kroppen bra av farten. Även orienteringen satt perfekt. I mål kom jag in på en femte plats, en minut efter ledaren, men bara tolv sekunder efter tvåan. Jag var väldigt nöjd med min prestation. För jag hade inte bommat en meter och hade kunnat hålla en fart som jag inte varit i närheten av tidigare tävlingshelger. Det hela slutade med sjätte plats efter att min klubbkompis Göran kommit in på en tredje plats. En fantastisk dag som jag tar med mig till framtida tävlingar. Nu kanske även formen börjar komma fram också.

Karta. Resultat.

Fint väder och laddade killar innan start. Fr.v. Andreas Calleberg, jag och Charlie Stolt

Fint väder och laddade killar innan start. Fr.v. Andreas Calleberg, jag och Charlie Stolt

Efter tävling drog jag hem till Ockelbo. En snabbvisit eftersom jag på söndagen skrev på ett hyreskontrakt. Nu är det nämligen klart att jag har en lägenhet till hösten. Riktigt skönt att få det avklarat och jag ser mer och mer fram emot framtiden då jag kommer satsa hårt på idrotten.

I helgen går två deltävlingar i Silva Leauge. Men det skippar jag eftersom det dels går i Båstad och dels är en sprint med i schemat. Jag tycker det blir lite för långt tur och retur att åka över en helg för en sprint och en långdistans. Jag stannar istället hemma och kör en medeldistanstävling i Uppsala. Av det slipper jag sitta i en bil i flera timmar och får en trevlig medelbana istället för sprintbana. Bara fördelar anser jag om jag inte räknar med totalställningen i Silva League.

Morgondagens tävling går i nordöstra delen av Lunsen. Av er som inte vet är Lunsen ett ganska känt område för orienterare. Jag har själv sprungit där ganska mycket och vet hur terrängen ser ut. Därför vet jag att det kommer bli grymt att få springa där imorgon. Hällar och myrar som byter av varandra är ganska bra sammanfattat. Rapport från tävlingen kommer inom kort.

Helgen resulterade i två av fyra starter, båda i stafetterna. Detta berodde till största delen av lite känningar i min högra hälsena, vilket gjorde att jag tog det säkra före det osäkra.

Det inleddes med Stigtomtakaveln i torsdagskväll, där jag sprang andra sträckan. Jesper levererade som vanligt på sin startsträcka och växlade ut mig som fyra, bara några sekunder från tät. Jag själv försökte bara följa med täten och hålla koll på var jag var hela tiden. Men efter en stund lyckades två lag skapa en lucka och jag blev kvar med ett Järla-lag, vilket jag trodde var förstalaget. Därför var jag ganska lugn eftersom jag visste vem som sprang i det laget. Sedan kom en långsträcka där vi två blev själva och jag tappade bort mig. Jag förlitade mig då till den andre, men efter en stund var även han helt borta. När vi tillslut kommer fram till kontrollen efter en stunds yrande insåg jag att vi tappat mycket tid och jag började fundera på om det verkligen var Järlas förstalag som jag sprang med. Vi kom i alla fall ifrån varandra och jag började orientera själv vilket gick väldigt bra. Problemet var att krafterna började gå ur mig, därför gick det lite långsammare än i början. Väl i mål hade jag tappat mer än 10 minuter och jag fick snabbt reda på att det inte var Järlas förstalag jag sprungit med. Efteråt var jag nöjd över att kroppen blivit piggare från tidigare, men jag insåg också att jag inte riktigt litar på min egna orientering. Där behöver jag ryckas upp och bli bättre. Mer självförtroende!

Lagets totalprestation blev låg. Vi kom långt bak i resultatlistan, men det berodde på en del skador i truppen.

Sedan var det ju tänkt att jag skulle sprungit Kolmårdsmedeln på lördagen och långdistansen på Silva League i Finspång på söndagen. Men jag fick känningar av min högra hälsena efter torsdagen och avstod därför tävlandet för att kunna delta på måndagens stafett. Jag finns faktiskt med på resultatlistan av lördagens tävling, men det beror på att jag tog kartan vid starten och gick banan. För övrigt fick jag agera supporter för mina klubbkamrater.

Måndagens Kolmårdskavle sprang jag däremot och hoppades att hälsenan skulle kännas bra. Jag fick fjärde sträckan, vilket mätte 9,5 km. Jag gick ut ungefär en kvart efter tät. Jag visste ungefär hur terrängen såg ut eftersom lördagens tävling gick genom lite av stafettens bansträckning. Därför visste jag att det var ganska lätt orientering och att det gick att springa fort. Ganska snabbt in i loppet känner jag att kroppen var riktigt seg. Jag blev trött väldigt snabbt och fysiskt sett var hela loppet en mardröm. Jag tror att värmen gjorde sitt i det också. Men tekniskt är jag väldigt nöjd. Har inte bommat någon kontroll. Det ända var att jag kom lite snett till en kontroll. I mål var jag sjukt glad att mitt lopp var över. Tyvärr visade sig att det inte gått fort för min del. Jag tappade elva minuter på täten.

Starten av kolmårdskaveln

Starten av kolmårdskaveln

Lagets placering blev tillslut 24 efter att ha hämtat upp från placering 41. Resultatmässigt helt okej, men insatsmässigt ganska svagt från flera stycken. Hela laget vet att vi kan mycket bättre och när alla kan vara i sitt bästa ska vi kunna konkurrera mot de bästa.

Jag mot sista kontrollen och på väg till växling

Jag mot sista kontrollen och på väg till växling

Kolmårdskaveln

Kolmårdskaveln

Kolmårdskaveln

 

Påsken närmar sig och för mig närmar sig flera tuffa tävlingsdagar. För mig kommer det vara fyra tävlingar på fem dagar. Det börjar idag med Stigtomtakaveln. En stafett med sex sträckor. De tre inledande sträckorna är på natten, sen blir det jaktstart på morgonen efter de tider som tredje sträckan kom i mål med på natten. Jag skulle egentligen sprungit sista på dagen, men lite ändringar har gjort att jag får springa andra sträckan på natten istället. En sträcka som jag gärna tar eftersom jag måste få till nattorienteringen bättre än vad den är just nu. Sen är det en ganska lång sträcka på 9,6 km, vilket blir bra träning för min uthållighet. Hoppas jag får gå ut med några andra så jag kan utnyttja deras fart och sedan orientera rätt på gafflingarna. Starten går kl 21:00 och går att följa live med ljud och video här.

På lördag går Kolmårdsmedeln och det ska bli riktigt kul. Kolmårdsterrängen brukar alltid vara fin och rolig orientering. Många bra löpare som är med och blir en bra värdemätare på om formen är på väg uppåt.

Sen på söndagen är det dags för Silva League-premiär. En långdistans som säkert kommer vara längre än 14 km. För mig handlar det bara om att ta mig runt och känna att jag gjort ett bra lopp. För på långdistanserna kommer det dröja lite innan jag kan konkurrera och ens nå de tider som de bästa har.

Avslutningsvis blir det en till stafett, nämligen Kolmårdskaveln. Fem sträckor på dagen där jag blivit tilldelad den tredje som är en av de kortaste. Men jag är redo om det eventuellt skulle bli ändringar där också.

Fredrik Ingelsson

Silva League-premiären för två år sedan. Foto: Linus Ericson

Bilen med klubbkompisarna hämtar upp mig där jag bor i Uppsala. Det är bara några timmar kvar till starten av årets Natt-SM. Under bilresan var jag lugn. Jag hade inga förväntningar på mig själv. Jag ville bara komma igenom nöjd. Ville bara att jag skulle ha presterat mitt bästa fysiskt och tekniskt. När vi kom fram var det nästan 2,5 timme till min start. Vi kommer fram till samlingsplatsen och träffar många bekanta ansikten. Jag fördriver tiden med att gå runt och snacka med kompisar istället för att bara sitta still. En efter en försvinner från salen där vi har tillbringat kvällen. Tillslut är det min tur att sticka!

Framme vid start är jag laddad. Säger till mig själv att hålla fokus och att göra mitt lopp. Jag sticker iväg och vecklar upp kartan. En kortsträcka och sedan en långsträcka. Lite dålig med riktningen till första kontrollen. Står ett tag vid första och försöker hitta bästa vägvalet på långsträckan. Bestämmer mig och sticker iväg. Håller det tempo där jag springer snabbt samtidigt som jag har koll på kartan. Efter halva sträckan springer jag efter en grusväg och bakom har jag killen som startade 1 minut efter mig. Några hundra meter till och killen som startade 2 minuter efter mig är ikapp. Kämparglöden försvinner lite och jag orkar inte hålla deras tempo. In mot kontrollen väljer jag ett annat vägval än vad de gjorde. Då hände det!

300 meter innan kontrollen får jag ont i senan under vänstra stortån. Tillräckligt ont för att jag ska bli orolig och jag var tvungen att stanna upp. Gjorde olika rörelser med foten och testade att springa igen. Det fortsatte att göra ont. Jag satte mig ner och tog av mig skon och strumpan. Klämde och kände på tån. Det gjorde ont vid beröring och hoppet att kunna fortsätta försvann. Satt halvt deppig och såg andra löpare springa förbi mig. Svor för mig själv! Måste jag verkligen bryta? Varför händer det här helt plötsligt? Efter att ha suttit i hela 7 minuter tog jag på mig strumpan och skon. Testade att springa igen. Det kunde inte vara sant! Då kände jag ingenting längre. Hur är detta möjligt tänkte jag. Jag halvsprang in mot tvåan samtidigt som jag var arg. Det var nästan att jag ville att det skulle fortsätta att göra ont eftersom det hade orsakat ett tapp på 7 minuter för mig! Bestämde mig för att springa hela banan i alla fall.

Fortsättningen är under all kritik! Motivationen försvann ju helt efter det där. Kroppen infann sig inte i något tävlingshumör. Orienteringen fungerade inte alls. Bommade och kom snett ett flertalet gånger. I mål kom jag in mer än en halvtimme efter segraren. Tydligt att det gått sakta! Jag duschar snabbt, drar i mig fältmåltiden och väntar på hemfärd. Väl hemma klockan tre på natten är kroppen helt utslagen. Illamående och obehagligt ont i ländryggen. Det var min fredagskväll/natt!

                                                                                                                                                

I söndags gick Rånässtafetten på ett blåsigt och kallt tävlingsområde. En femmannastafett där jag fick ta andra sträckan. Jesper tog första och gjorde det bästa möjliga där han släppte ut mig i ledning några sekunder före en klunga av löpare. Jag hade initiativet mycket till första kontrollen. Men mot slutet springer några om mig och jag la mig i rygg på de andra istället. Jag orkade hänga med bra i början, vilket var skönt! Jag orkade hålla deras tempo. Lite senare in på banan tappar jag ryggen lite och gör en bom. Efter det får jag orientera själv en stund och jag börjar märka att jag tappar fysiskt lite. Sista halvan springer jag med två andra i ett lite långsammare tempo och jag kommer in 5 minuter efter ledarna.

Ett lopp som började bra och där jag fick känna att jag börja få upp tempot i kroppen. Jag är nöjd med utvecklingen som jag har i kroppen just nu. Nu hoppas jag att det kan fortsätta och att jag kan genomföra påskhelgens tävlingar på ett bra sätt.

Sticker ut i ledning. Foto: Kristin Boman

Sticker ut i ledning. Foto: Kristin Boman

Stämpling vid sista kontrollen. Foto: Kristin Boman

Stämpling vid sista kontrollen. Foto: Kristin Boman

Ikväll gäller det! Årets första SM-tävling går av stapeln. Nämligen Natt-SM. Inte ett av de mål jag har med säsongen riktigt, men det innebär inte att jag inte satsar på den. Självklart ska jag göra mitt bästa och samtidigt försöka få till ett bra nattlopp inför 10-mila. Det ska bli intressant och se hur formen är också. De senaste veckorna har den som jag nämnt inte varit den bästa. Jag hoppas verkligen att den är bättre i alla fall, för i natt ska jag genomföra 14 kilometer! Första gången jag läste att det skulle vara den längden blev jag avskräckt. Hur ska jag orka det? Men när jag tänkte efter så har jag läst att kuperingen inte är den värsta. Det blir gissningsvis lättlöpt. Men det är ändå 14 k!

I år genomförs alla SM-tävlingar i Uppland och Natt-SM genomförs vid Sigtuna. I natt sticker jag ut 23:18 i mörkret. Ju mer dagen går desto mer taggad blir jag att få tävla. Det ska bli riktigt skoj.

Om det finns någon natt-uggla framför datorn så kan man följa live här.

 

Elitsatsar på orientering och främsta målet för säsongen är att springa bra på de stora stafetterna. Jobbar för tillfället som skogsröjare hemma i Ockelbo.

Senaste bilden på instagram

    Bloggarkiv