Idag har det varit en riktig lerig och blöt dag vid Hemfosa, söder om Stockholm. Det var också idag jag sprang kvalet på Medel-SM med förhoppningar att min kropp skulle känna sig pigg och att jag skulle kunna ta mig till en SM-final. En av mina förhoppningar gick i uppfyllelse och det var att jag tog mig vidare till morgondagens final!

Jag hoppades att en vecka av lite träning efter ett tungt Lång-SM skulle få igång kroppen lite mer efter min förkylning. Det kändes som det när jag väl stack ut och hade tagit mina första två kontroller. Men efter det blev jag trött ganska snabbt och fick acceptera att jag inte kunde hålla högre fart än den jag hade. Fick istället försöka begå så få misstag som möjligt.

Jag kom i mål som fyra, vilket jag ändå blev positivt överraskad över. Jag var inom de sju platser som skulle gå till A-final. Då var det bara att hoppas att de som startade efter mig skulle ha sämre tider. Efter en kvart stod det klart att jag klarade det. Jag är med i morgondagens A-finalen!

Efter helgen som varit med Lång-SM, då jag kände av förkylningens konsekvenser, har jag inte kört på alltför mycket med träningen. Jag har sprungit varje dag och det har blivit två lugna pass och ett intervallpass. Vilodag idag och med lite nervositet väntar jag in morgondagen då kvalet drar igång för Medel-SM.

Jag startar inte för ens vid 14.09 imorgon i kval D. Jag hoppas verkligen att kroppen har börjat hitta tillbaka lite till ”glansdagarna” innan förkylningen. För imorgon vill jag känna att jag har energin att springa hela vägen in i mål. I medeldistans är det alltid mindre marginaler att arbeta med. Det gäller verkligen att jag fokuserar på min orientering. För om kroppen känns bra och jag orienterar som jag gjort på de senaste tävlingarna har jag goda möjligheter att ta mig till A-finalen på lördag.

Sedan avgörs SM-stafetten på söndag, men det får bli ett annat inlägg. För nu är det fokus medeldistans!

I helgen gick Lång-SM ute på Muskö, söder om Stockholm. Jag åkte dit med minimala förväntningar på mig själv. Varför då?

För er som inte följt mig på Instagram så kan jag säga att min form var riktigt god för 3 veckor sedan. I de tävlingar jag ställde upp i kände jag mig mycket stark och tekniken satt utmärkt. Vilket resulterade i en del segrar och som gav mig bra självförtroende. Men när det verkligen gick som bäst drog jag på mig en förkylning. En förkylning som jag drogs med i 2 veckor. Sista veckan innan Lång-SM blev det inte annat än ett par lugna joggingturer.

Så med den bakgrunden åkte jag till Stockholm med en oviss form. Det ända jag ville göra var att få bra lopp där jag satte tekniken och kanske jag skulle klara mig att gå till A-final.

Kvalet på lördagen gick faktiskt bättre än förväntat. Med det syftar jag på den fysiska kapaciteten. Kände mig piggare än vad jag trodde att jag skulle göra. Tekniken satt perfekt till den delen att jag inte bommade någon kontroll. Men tyvärr gjorde jag två dåliga vägval på raken som försämrade min tid med 1 minut vardera. Jag lyckades inte ta mig till A-final. Men om jag inte hade gjort de två sämre vägvalen hade det inte varit omöjligt med det.

Det blev alltså att springa B-final på söndagen. Rätt nöjd ändå att få springa 10,5 km istället för A-finalens 16,5 km. För den här dagen kände jag av mer att jag varit sjuk + kvalets slitage på kroppen. Det var en riktigt tung kropp att jobba med hela vägen in till mål. Tekniken var inte heller perfekt. Svajade med riktningen och gjorde min första bom på mycket länge. Resultatet är oväsentligt. Men jag fick två bra genomkörare och hoppas att det ska trigga igång den form jag hade för 3 veckor sen. För till helgen väntar ett nytt SM och då vill jag vara piggare.

I helgen som var har jag befunnit mig i Finland för att springa årets Jukola, avgjordes 3 mil från Åbo. Jag fick i år springa andra sträckan precis som på 10-mila. Den ända skillnaden var att den här gången var det 12 km istället för 10 km. Vi startade likadant också med Jesper på första sträckan. Jag har ett stort förtroende på honom när det gäller stafetter. Speciellt nu också när han kom in först på 10-mila och visat stark form de senaste tävlingarna som varit. Han gjorde sitt lopp precis som jag önskade. Kom in som tvåa och släppte ut mig bland tätlagen.

Det var här det nu gällde för mig att visa vad jag kan. Jag skulle inte göra om mitt misstag som jag gjorde på 10-mila. Runt om mig sprang jag med flera av världens bästa klubbar. Bara det är riktigt inspirerande! Rent fysiskt orkade jag hänga med i farten som var och även tekniken kände jag att jag hade med mig den här natten. Jag pendlade mellan positionerna två till sju under loppet och höll bara koll på mina gafflingar på banan. Var uppe någon stund då och då för att ta egna initiativ. De sista två kilometerna blev det mycket stiglöpning vilket var tufft när de sprang så fort. Men lyckades kriga bra och kom in mot målet som sjunde man, 29 sekunder efter täten.

För mig var det här en riktig revansch efter 10-mila. Jag är stolt över mig själv! Jag gjorde ett av mina bästa lopp i karriären och det här var riktig raketbränsle för min motivation.

På den här länken nedan finner ni webb-sändningen från tävlingen där jag kommer in flertalet gånger.

http://livecenter.orienteering.org/stream.php?raceid=2015jviesti7

För att ni ska slippa att kolla på allt och leta så skriver jag mellan vilka tidsintervall där jag kommer in i bild. Har lagt till lite tidsmarginal innan jag kommer in i bild också. För er som inte har koll så springer jag för klubben Rehns BK och har orange och blåa kläder så ni vet vad ni ska lyssna och kolla efter.

Växling: 02:57:40 – 03:00:00 (jag står längst till höger i bild i slutet av klippet)
TV-kontroll 1: 03:15:30 – 03:16:40 (jag stämplar vid kontrollen som lag 6)
Filmsekvens: 03:20:50 – 03:22:30 (jag ligger tvåa i ledet av löpare)
TV-kontroll 2: 03:31:50 – 03:34:10 (jag stämplar som lag 3)
TV-kontroll 3: 03:45:30 – 03:46:20 (jag stämplar som lag 5)
TV-kontroll 4: 03:59:40 – 04:00:40 (jag stämplar som lag 4)
TV-kontroll 5: 04:07:40 – 04:08:20 (jag stämplar som lag 7)
Växling: 04:09:00 – 04:12:00 (jag växlar som lag 7)

Vår slutplacering i stafetten blev lag 60 och är långt ifrån där vi vill vara. Det var några i laget som tappade ganska mycket på sina sträckor. Men en som gjorde en riktig bra sträcka var också Göran som sprang sträcka fyra och tog in 2 minuter på täten.

Vi får komma igen nästa år, men vi vet att vi blir bara bättre och bättre.

Då var årets 10-mila gjort! Stafetten som jag alltid ser fram emot, men samtidigt alltid blir väldigt nervös över. För det är ändå då som jag måste prestera mitt bästa. Misslyckandet! Det är det som jag alltid blir nervös över. Inte svika laget.

Igår sprang jag andra sträckan. Jag uppskattade att jag fick den för den var tillräckligt lång för min fysiska kapacitet för tillfället. Rent taktiskt stod jag klar för att ligga med alla andra löpare och bara hålla koll på gafflingarna. Hålla koll så inte jag gjorde misstagen. Jag var rätt säker på att vår startman Jesper skulle göra ett bra jobb på första sträckan och skicka ut mig med bra löpare. Men det blev bättre! Jag stod vid växlingen och visste att han var med i toppen och det var bara så häftigt att se när han springer från sista kontrollen som första man in på första sträckan. Jag fick gå ut i tät! Ledning i 10-mila! Hur häftigt var inte det!

Jag var med i toppen till första kontrollen. Där ville jag stanna! Men som i tidigare stafetter i år, där jag alltid hade koll på var jag var och vart jag ville springa, så slängde jag mig ut i ett grönområde och när jag väl kommer ut, vet jag inte var jag var. Jag fick springa i en kort ovisshet innan jag listade ut vart jag var. Men problemet var då att jag var tvungen att springa bort från topplagen och jag hamnade en bit efter. Omöjligt att komma ikapp.

Jag blir så besviken på mig själv när jag gör något sådant. När jag vet att jag kan! Men det var bara att kämpa vidare och glömma. Orienteringen flöt på bra ändå efter det och jag växlade som 27:e lag. 4,5 minut efter täten. Självklart blir jag besviken på mig själv. Jag vill ju komma genom sträckan prickfritt.

Nu ordnade det upp sig ganska bra på tredje sträckan ändå. Vi låg förvisso som 50:e lag, men endast 1 minut och 16 sekunder efter täten. Därefter dalade vi som väntat och vi kom i mål på en 36:e plats. Det tycker jag vi ändå ska vara nöjd med när vi ser till hur laget ser ut. När två av våra bästa löpare var borta så var det godkänt.

Nu tar jag med mig känslan från igår att gå ut först och använda den till motivationen för att träna inför Jukola som är lite mer än en månad bort. Då ska jag vara ännu starkare och klokare!

Hemkommen från Grekland! Vilken härlig resa det var. Bra väder, härligt sällskap, fin natur och mycket trän… Nä, just det! Det där med träning blev det inte mycket av. Varför då då?

Jo! Jag åkte ju till Grekland med en, vad jag tror, halsinfektion. Ont i halsen hade jag i alla fall. Ingen träning på fem dagar. Där trodde jag att jag äntligen kunde dra igång igen med lite löpning. Så dagen där vädret verkligen visade sig från sin bästa sida kunde jag problemfritt springa lugnt en timme. Allt var riktigt bra den dagen. Nu skulle resten av tiden rulla vidare med lite mer träning. Trodde jag! Morgonen därpå vaknar jag med yrsel, svullen näsa och ont i halsen. Jaha! Skit också! Orka! Men det var egentligen bara en dag som jag mådde dåligt av den förkylningen. Men jag vågade inte göra några riktigt ansträngande träningar de sista dagarna innan hemfärd. Så rent träningsmässigt har det varit riktigt dåligt i Grekland. Men vi åkte ju inte dit bara för ett träningsläger. Vi som åkte hade också ett jobb att göra.

Ansvarig för jobbet var Ludvig som hade fått i uppdrag från Apollo att åka ner till ett hotell på ön Korfu. Där skulle vi rekognoscera närområdets väg- och stignät och av det göra MTB-leder och vandring/löp-leder. Jobbet gjordes och jag hoppas nu att det blir framgångsrikt för hotellet vi bodde på.

Med resans brist på träning sitter jag nu nervös och undrar hur jag ska känna mig imorgon när jag ger mig ut på andra sträckan av årets 10-mila. Tekniken känner jag mig säker på. Formen kommer visa sig imorgon runt klockan 23.00. Om ni vill se alla Rehns BKs lag inför imorgon hittar ni de här.

Det blev ju lite bilder från Grekland. Här kommer en liten samling.

PS. För alla orienterare vill jag tipsa om Rehns BKs egna tävlingar i slutet av maj. Kom Å Löp!

Bollnästräffen 2015

För tillfället sitter jag i Uppsala. Har varit här sedan i fredags för tävlingar fram till söndag. En nattorientering på fredagskvällen där jag gjorde ett tekniskt bra lopp och farten var helt okej den också. Sprang med min nya lampa ”Cobra 5500” från ”Ledx”. Den gör verkligen det den ska. Den har gjort att nattorienteringen blivit mycket roligare.

Vaknade ganska mör i kroppen efter knappa 8 timmars sömn och dags för en medeldistans på förra årets SM-område. De som sprang där vet hur fint det var. Kände ganska direkt efter starten att krafterna inte riktigt fanns. Men hade inte väntat mig något annat. Hade knappt fått i mig någon energi efter nattloppet. Men tekniken fungerade bra idag också. En halvminutsmiss blev det på en kontroll. Resultatet visade att farten var den begränsande faktorn för mig idag. Nästan 4 minuter efter på 5,1 km. Men nu kommer jag få lite mer vila tills morgondagens långdistans på 11 kilometer. Oavsett hur kroppen känns kommer jag njuta av terrängen.

Men sen på måndag sker det igen. Åkte ju till Spanien i januari i 3 härliga veckor. Nu bär det av mot Grekland i 1,5 vecka på ön Korfu. Åka ner dit och träna lite och samt utföra lite arbete med att märka leder. Är inte helt insatt i det än, men kommer bli nice oavsett. Sen vid hemkomsten kommer ett av årets höjdpunkter. 10-mila!! Börjar känna mig säker med tekniken på natten så nu är det bara att hitta lite fysisk form nere på Korfu.

Idag var det en vecka sedan jag kom hem från tre veckor i Spanien. Kom hem till en betydligt kallare Sverige. Men det var skönt också. Temperaturen ligger ju ändå på plus sidan. Snön smälter och allt fler snöfria ytor kommer fram. Den vecka som jag nu varit hemma har jag tagit det ganska lugnt inledningsvis med träningen. Men tänkte visa lite grann vad som hände den sista veckan i Spanien.

I början av den sista veckan gick jag på min första La Liga-match. Inte de två bästa lagen som möttes, men ändå en La Liga-match. Jag och sällskapet jag hade med mig köpte de billigaste biljetterna, vilket blev kortsidan högst upp på arenan. Satt där första halvlek. Sedan i paus gick vi ner och lyckades komma på den lägsta sektionen och när andra halvlek väl startade stod vi i hemmaklacken och hejade med. Inte min grej att stå hela tiden och klappa händerna.

Vy från där vi satt första halvlek

Vy från där vi satt första halvlek

Vy från hemmaklacken och ena långsidan

Vy från hemmaklacken och ena långsidan

 

Det blev väldigt mycket träning på karta. Eftersom det är ny terräng som jag inte sprungit i förut är det alltid roligt. Men den här dagen körde jag istället intervaller på vägen för att jag hade sprungit mycket på den karta som vi hade träning på då.

Intervaller

Intervaller

 

Efter en träning bestämde några av oss att vi skulle bada i havet. Jag som aldrig har gjort det blev det en ny upplevelse. Det smakade mer salt av vattnet än jag kunde ana. Det blev inte länge nere i vattnet dock. Vattnet kan max varit 10 grader. Kan vara lägre till och med. För mig är det ändå alldeles för kallt.

Stranden där vi badade och som låg ca 1 km från boendet.

Stranden där vi badade och som låg ca 1 km från boendet.

En träning som vi hade sista veckan var på kartan där JVM-medeln gick 2002. Jag bestämde mig för att köra fullt på den banan och försöka utmana segrartiden som låg på 22.54. Inledde svajigt till första kontrollen, men efter den gick jag bra. Gjorde en halvminuts-bom på en kontroll och i mål får jag tiden 23.08. Jag var ändå nöjd med det eftersom det var en väldigt lättlöpt och det passar mig inte helt perfekt. Skulle i alla fall tagit ett JVM-silver.

Det var några stunder från den sista veckan. Nu är det bara att bita ihop med träningen här hemma i 1,5 månad till. Sen är säsongen igång och då hoppas jag att jag ska kunna vara väl förberedd och bra tränad.

Här är jag igen! Sitter i Spanien och har det bra. Har varit här i två veckor just nu och har en vecka kvar. Här är jag istället för snöiga Sverige och tränar. Tränar inför kommande säsongen och det går bra. Tänkte börja mitt första inlägg för 2014 med att skriva om helgens tävlingar jag genomfört.

Tävlingarna arrangerades i La Nucia, strax norr om Benidorm. En medeldistans i lördags och en långdistans på söndagen. Jag var riktigt taggad inför tävlingarna och hade tränat i spansk terräng i två veckor. Så jag trodde att jag var förberedd och att det skulle bli liknande som jag sprungit i tidigare. Men det var något helt annat!

Jag vill egentligen bara glömma medeldistansen under och direkt efter målgång. Men jag lugnade ner mig själv och accepterade att jag inte behärskade terrängen. Det som gick fel var att jag direkt vid start öppnade alldeles för fort. Jag såg kartan och skulle istället lugnat ner mig och försöka komma in i den taktik som krävdes. Men istället började jag med en skaplig bom och efter det kom jag aldrig in i loppet igen. Jag kände mig seg och trött. Tekniken fungerade inte alls. Tiden och placeringen i mål är därför inte av intresse.

Karta:

Karta över medeldistansen

Karta över medeldistansen

Inför långdistansen var motivationen noll eftersom jag visste att det skulle gå i samma område som medeldistansen. Jag kände mig klen och hade ont i magen innan start. Men bestämde mig för att ge det en chans. Började med tre enkla kontroller vilket gjorde att jag kom in i kartan lite grann. Sedan var det som om jag bara kunde terrängen helt plötsligt. Gjorde taktisk riktiga vägval och kände mig framförallt pigg i kroppen. Det var verkligen roligt att vara ute och springa. I mål kom jag in på en tid jag var riktigt nöjd med. Blev trea och åtta minuter efter vinnaren. Men den marginalen kan jag leva med eftersom det dels är en kille i svenska landslaget och att han är riktigt löpstark. Jag fick självförtroendet tillbaka gällande fysiska formen och motivationen för att träna ökade. Kunde inte bli bättre för mig!

Karta:

Karta över långdistansen. Första kartan

Karta över långdistansen. Första delen

Karta över långdistansen. Andra delen

Karta över långdistansen. Andra delen

 

Dagarna precis innan jag åkte till Spanien hade jag en träningshelg med klubben i Ockelbo. Om det kan ni läsa här

Nu ska jag träna vidare sista veckan här i Spanien och sedan kommer jag hem och gör er sällskap i snön.

I helgen var det dags för den andra stora stafetten för året, Jukola. Vi i Rehns BK hade två lag repesenterade och på papperet var förstalaget lite sämre än förra året. Jag fick ta sjätte sträckan som var 10,5 km lång. Vi låg bra med efter första sträckan men tappade tyvärr mycket på andra. Därifrån var det bara försöka tappa så lite som möjligt på de resterande sträckorna.

När väl jag skulle ut låg vi 37 minuter efter täten och mitt mål vara bara att göra ett rent lopp, så tänkte jag att det skulle hålla bra. Tyvärr var kroppen, som tidigare helg, inte alls pigg. Jag fick verkligen kämpa för att ens komma framåt kändes det som. Fick några stunder i loppet där det kändes bra, men totalt sett var jag seg. I mål hade jag tappat tio minuter på täten med en bom på en minut ungefär. Långt ifrån godkänt enligt mig. Jag ska vara i bättre form än jag egentligen är tycker jag.

Glädjande nog var att Jerker på sista sträckan gjorde ett bra lopp och tog in oss på placering 40. Med tanke på vilket lag vi hade jämfört med förra året så är det väldigt bra. Speciellt när vi blev 45 förra året. Men vi i Rehns har mycket mer kapacitet än vad vi visar, speciellt i de stora stafetterna vill det inte riktigt komma till uttryck. Men det finns många stafetter kvar att visa upp det på.

Under resan till Jukola gjorde vi ett spontant stopp högst upp på en slalombacke

Under resan till Jukola gjorde vi ett spontant stopp högst upp på en slalombacke

Igår sprang jag en liten intern stafett i Hälsingland som heter Breddkaveln och kan liknas som 25-manna i upplägget men färre löpare. Det var första gången jag var med. I mitt lag tog jag tillsammans med Charlie och Andreas den längsta sträckan på 5,8 km. Det var en riktigt lätt bana med mycket stiglöpning vilket gjorde det inte så utmanande. Mer som ett terränglopp. Väl i mål och efter jämförelse av tider visade det säg att jag haft bra fart under banan. Mitt lag vann tillslut efter en fight med andra laget från Rehns.

Vinnarlaget på Breddkaveln

Vinnarlaget på Breddkaveln

Elitsatsar på orientering och främsta målet för säsongen är att springa bra på de stora stafetterna. Jobbar för tillfället som skogsröjare hemma i Ockelbo.

Senaste bilden på instagram

    Bloggarkiv