Då var årets 10-mila gjort! Stafetten som jag alltid ser fram emot, men samtidigt alltid blir väldigt nervös över. För det är ändå då som jag måste prestera mitt bästa. Misslyckandet! Det är det som jag alltid blir nervös över. Inte svika laget.

Igår sprang jag andra sträckan. Jag uppskattade att jag fick den för den var tillräckligt lång för min fysiska kapacitet för tillfället. Rent taktiskt stod jag klar för att ligga med alla andra löpare och bara hålla koll på gafflingarna. Hålla koll så inte jag gjorde misstagen. Jag var rätt säker på att vår startman Jesper skulle göra ett bra jobb på första sträckan och skicka ut mig med bra löpare. Men det blev bättre! Jag stod vid växlingen och visste att han var med i toppen och det var bara så häftigt att se när han springer från sista kontrollen som första man in på första sträckan. Jag fick gå ut i tät! Ledning i 10-mila! Hur häftigt var inte det!

Jag var med i toppen till första kontrollen. Där ville jag stanna! Men som i tidigare stafetter i år, där jag alltid hade koll på var jag var och vart jag ville springa, så slängde jag mig ut i ett grönområde och när jag väl kommer ut, vet jag inte var jag var. Jag fick springa i en kort ovisshet innan jag listade ut vart jag var. Men problemet var då att jag var tvungen att springa bort från topplagen och jag hamnade en bit efter. Omöjligt att komma ikapp.

Jag blir så besviken på mig själv när jag gör något sådant. När jag vet att jag kan! Men det var bara att kämpa vidare och glömma. Orienteringen flöt på bra ändå efter det och jag växlade som 27:e lag. 4,5 minut efter täten. Självklart blir jag besviken på mig själv. Jag vill ju komma genom sträckan prickfritt.

Nu ordnade det upp sig ganska bra på tredje sträckan ändå. Vi låg förvisso som 50:e lag, men endast 1 minut och 16 sekunder efter täten. Därefter dalade vi som väntat och vi kom i mål på en 36:e plats. Det tycker jag vi ändå ska vara nöjd med när vi ser till hur laget ser ut. När två av våra bästa löpare var borta så var det godkänt.

Nu tar jag med mig känslan från igår att gå ut först och använda den till motivationen för att träna inför Jukola som är lite mer än en månad bort. Då ska jag vara ännu starkare och klokare!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Elitsatsar på orientering och främsta målet för säsongen är att springa bra på de stora stafetterna. Jobbar för tillfället som skogsröjare hemma i Ockelbo.

Senaste bilden på instagram

    Bloggarkiv