Du kan nu följa mig på min nya hemsida www.teamfigge.se.

Team Figge LOGO

Senast jag skrev var det november och jag hade varit på elitträff med Rehns BK. Sen dess har jag försökt hålla igång träningen på en bra nivå för att jag ska kunna dra igång riktigt med vinterträningen efter nyår. Men jag har haft lite krångel med min fot, där det är en nerv som är lite irriterad och jag får känslan av att jag klämmer den medans jag springer.

Men jag har varit hos en ortoped och kollat upp det och fått bra hjälp. Både med material (sulor och sandaler) och tips för att vårda foten. Nackdelen var bara att jag var tvungen att vänta tills 5 januari tills jag kan hämta ut materialet. Vilket betyder att jag inte har den perfekta utrustningen än för foten. Men när jag väl fått det hoppas jag problemen ska lösa sig.

Jag kan inte säga att träningen varit optimal under december månad. Men jag har kommit ut med klubbkompisar en dag i veckan på 2 h långpass och gjort några bra träningar i backarna runt Rönnåsen. Där emellan har jag mest underhållit med lugn löpning och lite rullskidor.

Men eftersom ett nytt år är på ingång tänker jag även nytt i min fortsatta satsning i orienteringen. Men vad det innebär får ni vänta med tills den 1 januari 2016!

Efter 25-manna har det inte skrivits mycket här på bloggen. Men det beror också på att det inte har hänt så mycket som jag känner att skriva om. Jag tog det rätt lugnt med träningen efter 25-manna för att vila kroppen. Vila för att sedan kunna stegra på med träningen fram tills 1 december som är min start på grundträningssäsongen.

Den här helgen som varit kan jag ändå säga att det blev en början mot vinterträningen. För i helgen har jag varit uppe i Delsbo på en kickoff-helg med klubbens elitlöpare och haft ett träningsläger. En riktigt rolig helg med bra träningar. Jag åkte upp på torsdag kväll och startade direkt med en lugn natträning på 8 km. Jag som kommer från en lugn period av träning och där jag inte sprungit i skog, blev träningen rätt jobbig fast jag tog det lugnt. Men tekniskt gick det bra och tyckte det var riktigt roligt.

Fredagen började med en medeldistansträning i sagolik terräng. Det var riktigt fint berg som vi sprang runt med hällar och mycket sten. En träning där jag bara sprang och njöt. På kvällen blev det lite hårdare. Då var det ett nattest som skulle göras i tävlingsfart. Lite träning inför vårens stafetter 10-mila och Jukola. Något som blev lite panikartat innan start var att jag hade glömt min kompass. Ingen hade någon reserv så det blev att springa nattorientering utan kompass helt enkelt. Det var inte den enklaste orienteringen när vi väl var ute i skogen. Men jag klarade av det riktigt bra ändå. Jag lyckades ta alla kontroller i princip utan några missar. Men jag gav allt när det gällde fysiskt och det var lite för lång bana för tillfället för att jag skulle orka hela. Ryggen sa ifrån, vilket ledde till att jag knappt kunde lyfta benen. Jag gick i uppförsbackar och fick ändå mjölksyra. Det blev att gå hemåt mot mål och fick ta med mig att jag levererar bra orientering på natt.

Lördagen visste jag skulle bli tuff innan träningen ens hade börjat. För den här dagen körde vi ett långpass på förmiddagen, ett bålstyrkepass på eftermiddagen och avslutade med backintervaller på kvällen. Jag var rätt seg i kroppen när det väl var läggdags.

Sista dagen åkte vi iväg till Harsa för klubbavslutning. Där skulle jag träna, men efter den hårda träningen dagarna innan hade jag fått ont i hälsenan. Något som gjorde att jag avstod träning.

Men jag har haft en riktigt trevlig helg med mina klubbkamrater och ser fram emot vinterns träning.

Truppen av elitlöpare som ställde upp i Delsbo

Truppen av elitlöpare som ställde upp i Delsbo

Foten klarade av två lopp i helgen. Det var skönt! Dock var det inte perfekt. Kände av nerven mycket medan jag sprang, men det gjorde inte ont som det gjort tidigare. Men eftersom det här var säsongsavslutning kan jag skippa löpningen ett tag nu och köra alternativt istället. Samt ordna med andra saker som ska göra foten bättre. Men hur gick tävlingarna då?

På lördagen var det den stora stafetten. Jag fick springa första sträckan vilket jag inte protesterade emot, trots att det kanske inte är någon favoritsträcka. Det kryllar av folk runt om en i skogen och det blir väldigt hackigt i löpningen. Jag kan inte påstå att formen var den bästa i helgen. Så ska inte klaga för mycket på att folk ”var i vägen”. Jag hindrade säkert någon stackare bakom mig också. Orienteringen var rätt lätt, vilket menas att jag spikade alla kontroller. Jag gjorde det jag kunde och kom in 2,5 minut efter täten. Jag är fullt medveten om att jag inte kunde göra något åt farten, men är ändå besviken på att jag inte kunde vara närmare täten. För hela klubben slutade det med en plats på 124.

På söndagen var det 25-mannakorten. Liknande terräng och liknande svårighetsgrad på orienteringen. Jag hade liknande fart som dagen innan och gjorde inga större misstag. Gjorde en miss på ungefär 20 sekunder. Jag trodde jag var vid en punkthöjd men var vid en annan och låg en höjdkurva för långt ner. Vilket gjorde att jag sprang förbi kontrollen lite grann. En 28:e plats, 3 min och 52 sek efter. Kan inte göra mycket bättre när de springer ruskigt fort de framme vid täten.

Kartor från helgen hittar du i mitt Kartarkiv

 

I helgen väntar, enligt mig, en av de roligaste tävlingarna under året. 25-manna är en stafett som i namnet visar att det är 25 personer i ett lag. Varför tycker jag att den är rolig då? Jo, eftersom vi i klubben inte sätter några höga mål med något resultat eller annat, gör det att jag slipper känna en press. En press som jag i vanliga fall får om vi snackar 10-mila eller Jukola. Istället kan jag slappna av och njuta av att få springa. Jag har dessutom fått uppdraget att springa första sträckan och inte den femte som jag alltid brukat fått göra. Därför ser jag fram emot den här helgen!

Dock har jag fått en fot som krånglar lite grann. Den gångna helgens löplopp tog väldigt hårt mot främre delen på vänster fot. Dagen efter loppet kunde jag knappt gå inomhus. Har därför fått gå i sandaler, vilket gjorde att jag kunde gå smärtfritt. Vad är då felet? Jag har haft det här problemet förut. Det är en nerv under framfoten som blivit irriterad. Känslan när jag sätter foten mot golvet kan beskrivas som att nerven ”faller över en kant”. Vet inte om det gjorde någon klokare. Fattar knappt själv om jag inte visste hur känslan hade varit. Men det var mitt sätt att beskriva det. Varje gång nerven föll över den här kanten gjorde det ont. Det har blivit bättre under veckan, men inte helt perfekt.

Jag kommer att springa imorgon oavsett. Frågan är hur det kommer kännas efteråt och om jag kommer kunna springa 25-mannakorten på söndag. Rapport om det kommer imorgon eftermiddag.

Jag och resten av killarna efter genomförandet av femte sträckan

Bild från 25-manna för 2 år sedan!

Idag sprang jag Bollnäs Trail Race. Ett löplopp som går efter stigarna runt skogarna vid Bolleberget i utkanten av Bollnäs. Det var min klubb som arrangera evenemanget och det kom många till start. En halvtimme innan start hade jag halvt ångest över att springa. Tidigare år har det inte gått så bra. Därför har jag inte så bra minnen från detta lopp. Men i år lade jag om lite i min strategi och det gick bättre.

Tio kilometer skulle avverkas med två riktigt rejäla stigningar. Den första som kom precis i inledningen av loppet klarade jag av bra. Var trea uppe på toppen av slalombacken, cirka 8 sekunder efter täten. Sen var det nerför på grusväg. En liten stigning på stig och sen utför igen. Det var i den nerförsbacken som jag lyckades ta ikapp de två som låg i tät och var alldeles i rygg inför nästa stora backe. Men där var det god natt. De fick lucka direkt och jag hade ingen chans att kunna hålla samma fart. Därifrån låg jag själv ända in i mål och kom alltså trea i loppet. Under 40 minuter, vilket var mitt mål. Jag är riktigt nöjd med min insats!

Resultat

Film från tävlingsdagen

Efter en omtumlande vecka på personligt plan åkte jag på fredagskvällen från Ockelbo, genom skogsvägar, till Edsbyn där årets Natt-DM hölls. Startfältet var rätt magert! Jag hade endast en person som jag skulle få slåss emot när det gällde segern. Höstens inkommande kyla var något som vi fick känna på den här kvällen. Jag var inte så pepp på att springa innan start. Men när jag väl kom iväg släppte det och fokus slog igång direkt för att göra ett prickfritt lopp. Eftersom jag just gjorde det också, finns det inte mycket att diskutera om. Jag tog segern och var väldigt nöjd med mitt lopp.

Idag har varit en liten mellandag inför det som komma skall. Imorgon är det dags för Bollnäs Trail Race! Ett löplopp som är antingen fem kilometer eller tio kilometer långt beroende på vad man väljer. Jag som ska springa tio kilometer kommer få springa upp för två rejäla backar. Den här tävlingen har jag aldrig riktigt sprungit bra på. Därför är det lite ångestfyllt inför imorgon eftersom jag vet att det bara kommer bli en plåga i varje uppförsbacke. Jag startar och sen kommer jag bara vilja passera mållinjen.

Träning 1/10

Jag har nu uppdaterat mitt Kartarkiv. Om ni går in där kan ni se alla mina tävlingar som jag sprungit i år med vägval.

Senaste helgerna har det blivit mycket åkande till tävlingar, vilket är roligt! Men det kan vara skönt att få en lugn helg lite då och då också. Den här helgen är så! Inget speciellt planerat annat än att träna i underbara Ockelbo.

Började med lite rullskidor igen i fredags efter ett uppehåll på 5 veckor. Inget frivilligt uppehåll precis. Men senaste gången satte jag staven under rullskidan så att stavspetsen gick av. Sen tog det helt enkelt 5 veckor innan jag tog ett krafttag och bytte. Nu får jag skylla mig själv att jag får börja om lite från start. Men det ska väl inte ta allt för många rullskidspass tills jag hittar tillbaka till min styrka igen. För är det något jag får endorfinkickar av är när jag har en bra dag och kan trycka på med bra fart i uppförsbackar och kurvor.

Gammal bild från fjolåret

Då var sista SM-tävlingen för i år avslutad. Stafetten avslutar alltid säsongen på allvar och som jag tycker är den roligaste SM-tävlingen. Speciellt i år då jag fick springa i Rehns BKs förstalag! Men som ni kan ha läst i tidigare inlägg har jag inte alls sprutat ut lovord om min fysiska form. Därför var det ett stort orosmoment under söndagen.

På första sträckan hade vi, som nästan alltid, Jesper Lysell som vi för jämnan kan lita på när det gäller att komma in bra till växlingarna. Det var inte ett undantag på den här stafetten heller. Han växlade ut mig som sexa, 35 sekunder efter tätlaget.

Jag hade dock 20 sekunder upp till laget framför mig. Jag bestämde mig direkt för att komma ikapp så fort som möjligt eftersom jag visste att det skulle bli mycket enklare för mig att ha en rygg att springa efter istället för att ligga helt själv. Speciellt med tanke på den form jag hade. För det kändes redan direkt efter några hundra meter att det började ta emot i benen. Jag kom som tur ikapp några lag och ”hakade” mig fast bakom ryggen. Då gällde det bara att ligga kvar där och hålla koll på kartan så jag var med när en eventuell gaffling skulle komma.

En bit in i loppet hade jag fortfarande ryggen på två lag och som tur haft samma kontroller som mig. Men tillslut kom den. Jag hade en annan kontroll än lagen framför mig. Denna gång var det inget problem eftersom jag hade full koll på var jag var. Men kort därpå kom ännu en gaffling och den här gången var jag inte med lika bra eftersom jag var riktigt sliten i både kropp och huvud. Jag tappade ryggarna och fick då ligga själv en stor bit av loppet. Jag kände direkt när jag fick springa själv att jag inte kunde hålla något bra driv i steget och det gick betydligt långsammare. Kom i lag med några på slutet där jag kunde hänga på in till växling som tolfte lag.

Ut på tredje sträckan stack Jerker Lysell. Han gjorde ett stabilt lopp och kunde ta in vårt lag på en nionde plats. En placering som är helt okej med tanke på att en tredjedel av laget inte var i form. Det var min första topp-10 placering i seniorsammanhang på ett SM. Vi löpare i klubben har såklart större ambitioner och det är en spännande tanke på hur det kunde slutat om jag hade varit i form.

Jag hade inga resultatmål inför dagens final på Medel-SM. Jag hade redan klarat av att fixa mitt mål att ta mig till finalen. Det enda jag ville var att göra ett tekniskt bra lopp. Att kroppen skulle känna sig pigg skulle just nu bara vara mycket välkomnande.

I startögonblicket då jag fick se kartan såg jag direkt att det skulle vara en mycket teknisk början av loppet. Alltså bara fokus på orienteringen. Det lyckades jag väldigt bra med. Spikade kontrollerna en efter en. Men var farten tillräcklig? Känslan från kroppen och enligt sträcktiderna var farten långt ifrån va den behövde vara för att ens göra ett bra resultat.

Dagens lopp var bara tungt, tungt och åter tungt. Kroppen har inte hittat tillbaka till någon som helst form som jag vill ha. Vilket är lite oroande till morgondagen.

För imorgon är det dags för Stafett-SM. Jag kommer springa andra sträckan i Rehns BK förstalag. Dagens lopp var inte det mest optimala för mitt fysiska självförtroende. Det är bara att köra med det jag har och hoppas att det räcker till en bra prestation.

Medel-SM

Del 1 av dagens Medel-SM final

Elitsatsar på orientering och främsta målet för säsongen är att springa bra på de stora stafetterna. Jobbar för tillfället som skogsröjare hemma i Ockelbo.

Senaste bilden på instagram

    Bloggarkiv